I tisdags skrev jag en blogg som verkligen hamnat mitt i debatten. Inledningsvis får jag be om ursäkt om någon blivit sårad av mitt ordval och val av exempel. Den debatt jag ville väcka, eller den åsikt jag vill förmedla i bloggen står jag fast vid, men ingen skall behöva känna sig kränkt.

Man har försökt att lära mig – det verkar inte som man lyckats – att i en debatt vinner alltid den som har det enklaste budskapet. Jag vill inte tro det därför att om man lever efter det så skulle konsekvensen bli att vi förenklar och förgrundar diskussionen så att helheten försvinner. I mer sociala samtal (till exempel de som förs i en taxibil eller hos frisören – för att ta upp en av trådarna i in förra blogg) är det naturlig så att det är enklare att föra fram ett enkelt och klart budskap – och oftast kan man göra det utan att det får påtagliga konsekvenser. Det var det min blogg avsåg att behandla. Behovet av arenor för debatt där helheter och långsiktighet kan lyftas fram.

Vad det då gäller diskussionen i Sandhult – med utlöpare till andra kommundelar – så kan jag inledningsvis förstå att man som förälder är intresserad av att ”försvara” sin skola, Men när det i moraliserande termer avkrävs svar på frågor av karaktären ”Hur kan Du som politiker medverka till att barnens skola försämras?”, så måste svaret blir något annat än förenklat.

Kommunen står inför en situation där kostnaderna behöver minskas med ca 100 mnkr. Innan dess att alla verksamheter och nämnder har gått igenom sina kostnader så kan och vill jag inte svara. När alla lagt fram sina synpunkter så måste vi ta på oss att prioritera och värdera skolan i Sandhult mot äldreomsorgen, väga samman kostnaderna för försörjningsstöd mot behovet av den specialpedagogiska enheten och slutligen komma med ett sammanvägt svar som vi kan stå för politiskt, mänskligt och moraliskt.

Jag har fått frågan från en journalist om jag ångrar min tidigare blogg, det kan jag säga att jag gör om den för bort fokus från kärnfrågan – att inte förenkla frågeställningen så att det blir ”Enklast vinner”, men inte om det avser behovet att diskutera just det.

Ulrik Nilsson

Kommunstyrelsens ordförande (M) i Borås stad

Det har sagts att Sveriges öde är att alla som vet hur landet skall styras antingen kör taxi eller klipper folk. I någon mån är det så, det är mycket enklare att veta hur saker och ting är om man bara ser till en liten del och inte till helheten. Så träffade jag till exempel en man som visste att våra bussar i Borås inte funkar - han hade talat med chaufförerna.

Jag vill inte förringa kunskapen av ett sådant samtal men möjlien skall det vägas mot kostnaderna att köpa nya bussar så att alla är av senaste modell. Min bedömning efter att ha sett alla kalkyler och bedömningar som BL har gjort är att det fungerar bra och at jag inte tror att skattebetalarna vill betala mer till kollektivtrafiken. Jag ger setta skom ett exempel på ett område där bedömningarna kan variera beroende på utgångspunkt och behiv av helhet.

Ett annat exempel kan vara den prson som sa till mig att vi borde gå tillbaka och elda olja i Ryaverket, det funkade mycket bättre då. Min bedömning är att Boråsarna inte vill har en "svartare" fjärrvärme även om eldningen funkar bättre.

Ett annat vanligt uttalande är att upprepning är inlärningens moder (så sa man i vart fall på regementet när jag gjorde lumpen). Jag har påminnts om det naär jag nu fått minst femtio mail med samma innehåll - synpunkter på skolan i Sandhults (och Fristad) kommundel. Även här gör skribenterna det väldigt enkelt för sig - skona min skola. Ser man till helheten så är det så att stadens inkomster minskar med nästan 150 mnkr till 2010 jämfört med tidigare bedömningar. Detta går inte att bortse från och det innebär att det måste vidtas åtgärder.

Av alla mailen finns ingen som föreslagit något alternativ. Ta pengarna från de äldre istället, eller satsa minder på sysselsättning för de som är svaga på arbetsmarknaden eller ...  Vi har nu lämnat över frågan i första hand till kommundelarna (och alla andra nämnder) för att bedöma helheten - hur hanteras situationen bäst. Jag ahr förtroende för varje nämndes bedömning och vill inte ta ställning inna jag ser helheten.

Återigen det är enkelt om man bara ser sin del men skall vi långsiktigt bli framgångsrika så krävs att vi höjer blicken.

Ulrik Nilsson (M)

Kommunstyrelsens ordförande i Borås stad 

I dagarna är det jämt 200 år sedan kung Gustaf IV Adolf avsattes i Sveriges sista (?) statskupp. Strax innan hade Sverige i realiteten förlorat kriget mot Ryssland och den östra rikshalvan. I efterdyningarna kom en ny kungaätt - Bernadotte - och en union med Norge. Det är knappast att ta till överord att säga att för 200 år sedan skapades förutsättningarna för det moderna Sverige. Statskupp är kanske inte den mest demokratiska av statsvälvningar. och inget som bör uppmuntras, men sammantaget var nog händelserna 1809 till 1815 av stor betydelse.

Sikljsmässan från Finland innebar för Sveriges del att det kvarvarande Sverig blev mer enhetligt och därmed homogent, detta i en tid när nationalstatstanken var stark. Finland var en andra nation i det gamla Svrige och gränsen utåt krävde försvar. För Finlands del blev det inte självständighet utan ett uppgående i Ryssland men med den svenska lagsiftningen och regelverket i stort opåverkat. Jag tror att denna grund för utvecklingen var till nytta för såväl Sverige som Finland. Något år senare "fick" Svergie Norge men norrmännen hade dessförinnan hunnit skapa sig en egen grundlag och det blev därför en union av två suveräna stater. Norge lämnade ett fast samarbete med Danmark för att gå in i ett lösare med Sverige. 1905 upplöstes den unioen.

I dag är det nordiska perspektivet starkare än någonsinn, samarbetet uppfattas som självklart och ifrågasätts inte. Jag tror därför att processerna som successivt ledde fram till dagens nordiska stater och som skedde under tidigt 1800-tal var avgörande för den demokrati och öppenhet vi känner.

Det skulle kunna beskrivas som att samverkan gick från att bygga på ett yttre staket som höll ihop (Sverie-Finland respektive Danmark-Norge) till att idag snarare vara ett samarbete som hålls i hop av nyttan - en magnet! Detta sätt att se på samarbete, att inte bara fråga om det är bra för min kommun utan att vara öppen för impulser och samarbeten över större områden tror jag ligger i framtiden. Då kan människor mötas och skapa utveckling.

Vi skall förena människor inte stater sa en av Europafäderna, det gäller också för oss kommunpolitiker.

Ulrik Nilsson (M)

Kommunstyrelsens ordförande i Borås stad