Vi svenskar tycker om att fira saker. Men bland kanelbullar och våfflor tycker jag att Världshandelsdagen (den 30 augusti) sticker ut som en dag som särskilt förtjänar att firas. Handel mellan stater, företag och människor har spelat en stor och viktig roll för freden, en roll som idag oftast glöms bort i den allmänna debatten. Handel innebär definitionsmässigt ett frivilligt avtal som ingås mellan två parter. Genom att avtalet är frivilligt är det också rimligt att anta att när det ingås så ser båda parterna fördelar med avtalet. Handeln kommer till först när en win-win situation uppstått. Denna idealistiska bild störs dock när parterna befinner sig i olika handelsområden eftersom skillnader i regler och lagar samt olika tullar och nationella skyddsåtgärder kan öka kostnaden för affären. En affär som då kanske inte längre blir lönsam för endera parten. Arbetet med att avveckla handelshinder är därför värt att uppmärksammas. Ett arbete som inte är klart trots att stora framsteg gjorts och görs hela tiden. I dag är det till exempel billigare och enklare att handla med Syd-Korea än med Norge i och med det handelsavtal Sverige genom EU tecknat med Syd-Korea. Vän av ordning kan då fråga varför vi inte kan ha ett liknande avtal med Norge? Genom handeln har utvecklingen av ekonomi och levnadsförhållande i många länder kunnat påskyndas, många länder vi idag anser vara medelinkomstländer hade utan handel fortfarande varit i stort behov av hjälp. Genom att tillverka varor som säljs i andra länder skapas arbetstillfällen, jobb som kanske inte alltid är välbetalda men som i alla fall ökar möjligheten till en långsiktig försörjning. Vidare tillförs kompetens till producentländerna. Köparländerna ges möjlighet att köpa varor till ett pris som är lägre än vad motsvarande varor hade kunnat produceras för, något som frigör resurser som kan nyttjas till annat. Win-win. Handel innebär tre överföringar. Produkt från producent till köpare, pengar från köpare till producent samt information. Även om syftet primärt är vara/tjänst-pengar så är på lång sikt informationsöverföringen den viktigaste processen. För att kunna möta kundens behov så räcker det oftast inte med att tillverkaren får en ritning utan produktionsavdelningen måste också ha kontakt med marknadsavdelning och konstruktionsavdelning, säljaren vill stämma av med tillverkaren och en kund kan ringa och ställa frågor. Detta innebär att informationsflödet går fram och tillbaka och härs och tvärs. För att klara detta måste vi dels ha ett gemensamt språk (oftast engelska) och tillgång till medel för kommunikation, telefon, internet brev o.s.v Kommunikationsbehovet leder därför till att det i de olika länderna kommer att ställas krav på ökad utbildningsnivå samt att kommunikationshjälpmedlen sprids. Och även om redan idag en stor del av jordens befolkning har tillgång till mobiltelefoni så ökar viljan att använda tekniken för privat kommunikation med andra länder om man tidigare känner någon utomlands. Handelns behov av information gör därför att allt fler känner delaktighet i det internationella informationsflödet. Ofta anses handel stå i någon form av motsats till mänskliga rättigheter, ofta förs tanken fram att vi genom handel stärker auktoritära regimer. Så är det inte, när välståndet ökar och när utbildningsnivån ökar så ökar också medborgares vilja att utvecklas. Och har man då möjlighet att ta del av information om demokrati, mänskliga rättigheter och rättssäkerhet så är det troligt att ett antal människor i landet som saknar detta kommer att börja driva de frågorna. Det finns troligen ett samband mellan ”den värdiga revolutionen” i Tunisien och EUs tidiga handelsavtal med Tunisien (då under diktatorn Ben Ali). En man från Chile sa en gång,”där jag kommer ifrån är alla unga, för vi har inte råd att fylla år”. Även om det sades med viss ironi så sätter det saker i perspektiv. Man kan tänka sig att de i hans hemby skulle vara rätt främmande inför att fira kanelbullen eller våfflan, eller motsvarande chilensk delikatess. Idag firar vi Världshandelsdagen och vi gör det för att handel ökar välståndet men också för att den river murar och ger allt fler människor på jorden möjlighet till en ljusare tillvaro.

Ulrik Nilsson (M)

Riksdagsledamot, suppleant i utrikesutskottet