Den 16 februari hade riksdagens årets utrikesdebatt. Jag översänder dels mitt inlägg enligt riksdagsprotokollet och dels hur ekot kommenterade inlägget:

Mitt inlägg enligt riksdagsprotokollet

Anf. 55 ULRIK NILSSON (M):

Herr talman! Det finns en klokskap hos alla dem som säger att historien ska levas framlänges och förstås baklänges. Med det vill man egentligen säga att ett historiskt skeende alltid bygger på en massa information som man inte alltid kan förmå att analysera när det inträffar. Det är väldigt lätt att säga att det var det här eller det var det där som var avgörande. Man måste tänka lite längre. Man måste fundera och analysera. Man måste försöka förstå, men också inse att det inte alltid är lätt att förutse händelser. 

När man väger samman de faktorer som vi nu ser, framför allt i Nordafrika, tror jag att man kommer att säga att det är ett par saker som har varit avgörande. Vi har bedrivit handel med de här staterna. Vi har varit turister där. Vi har haft kontakter. Jag tror att man kommer att säga att det har spelat en betydande roll. 

När Spanien, Portugal och Grekland gick in i en process kan man ha sett att det förmodligen var därför att Västeuropa öppnade sig mot de länderna som diktaturerna föll där. Det var också när vi började öppna oss mot Östeuropa som vi fick den här förändringen. Jag tror att det kommer att ha spelat roll också i Nordafrika. 

Vi kan till exempel konstatera att Tunisien en lägre tid har varit den näst största textilexportören till Europa, vilket naturligtvis har skapat kontakter som vi inte hade haft på annat sätt med de här länderna. Det har också inneburit att de länderna har fått ökade resurser och ett ökat välstånd. Det har främjat en utbildad medelklass som också är någonting som kommer att vara av stor betydelse i den fortsatta utvecklingen. Jag tror inte att man ska underskatta det här. 

Ändå tror jag att det finns ytterligare en aspekt. Det är att demokrati och marknadsekonomi är väldigt intimt kopplade till varandra. Låt mig, herr talman, bli lite personlig. 

Jag hade möjligheten att besöka en industri i Polen 1991. Det var nästan övertydligt hur det allra viktigaste på det företaget med flera hundra anställda var faxen. Telefaxen stod mitt på vd:s skrivbord. Genom den kunde han kontrollera informationsflödet. Precis på samma sätt som varje auktoritär regim bygger sin struktur uppifrån och ned kontrollerade vd:n informationen på företaget. 

Det tog inte många veckor innan min uppdragsgivare då, ett svenskt företag, sade att vi var tvungna att börja kontakta folk på tvären i organisationen. Det gick inte att prata med vd:n om förändringar i en mekanisk produkt utan det byggdes ut en nätverksstruktur. Precis på samma sätt som demokratin skiljer sig från det auktoritära genom att man bygger nätverk gav marknadsekonomin upphov till naturliga nätverk.  

Jag tror att det är precis det som vi ser har hänt här också. Fler och fler vanliga egyptier, tunisier och människor i fler länder har fått kontakter på andra sidan, byggt nätverk och skapat nya mönster. Det är ju det man kommer fram till i alla sådana här lägen. Vi människor är väldigt lika. Vi önskar oss samma saker. Vi har samma ambitioner. Därför måste vi också öppna upp de här nätverken och möjligheterna. 

Herr talman! Man kan alltid mitt i ett skede ställa sig frågan vilken strategi som är bäst. Jag tror att vi efteråt kommer att säga att det som ändå har förändrat världen mest är kontakter människor emellan, öppenhet, möjligheter för människor att resa och röra sig. Det ska vi ta med oss framåt. 

Vi måste fråga oss hur vi ska agera nu. Vi ska betyga den största respekt för dem som har drivit fram förändringarna i Nordafrika. Vi ska respektera deras ståndpunkter, det vill säga vi ska inte ta över deras revolution men vi kan ge dem lite tips. Men det är också viktigt att vi tror på den modell vi står för av öppenhet och demokrati. Vi ska också säga att det är vad vi vill föra över. Vi vill inte brännmärka eller markera olika tidigare beteenden. Nu gäller det att se fram emot och försvara det som vi står starka i. Vi måste se till att vi är öppna för kontakter och är redo att samarbeta med de stater som nu stärker sin ställning. 

Herr talman! Det är i sanning en positiv förändring vi ser. Det är också i sanning en oerhört god möjlighet, men det kräver att vi behandlar alla stater på det sätt som vi själva vill bli behandlade, det vill säga med öppenhet, kontakter, kommunikation och möten människor emellan. Då kan vi se en positiv utveckling. 

Herr talman! Det är viktigt att lära av historien. Det är viktigt att vi samlar på oss erfarenheter. 

(Applåder) 
 

I detta anförande instämde Walburga Habsburg Douglas och Mats Johansson (båda M). 

Ekots raportering om mitt inlägg

13.16 Ulrik Nilsson (M) började sitt debattinlägg med att prata om uppmaningen att tänka lite längre och att det är svårt att förutse händelser och refererade till händelserna i Nordafrika. Sveriges kontakter med Nordafrika har spelat roll, handel, turism osv. Han jämför med Sveriges kontakter med Östeuropa och dess betydelser för den fortsatta utvecklingen. Marknadsekonomi är kopplat till denna utveckling, säger Nilsson. Marknadsekonomin leder till naturliga nätverk, fler och fler egyptier har fått kontakt med människor på andra sidan. Därför måste vi öppna upp möjligheterna för dessa nätverk. Det som har förändrat världen mest är kontakter människor emellan, möjligheter att resa och möta varandra. Det gäller att se fram emot och försvara det vi är starka på. Det är i sanningen en positiv förändring vi ser. Det är en god möjlighet, men det kräver att vi behandlar andra stater som vi själva vill bli behandlade. Då kan vi se en positiv utveckling. Det är viktigt att lära av historien.

Ulrik Nilsson (M)

Riksdagsledamot

Under den plenifria veckan har jag rest till Baskien för att hålla föredrag och för att träffa olika människor. Jag är i den lilla orten Mureta beläget mellan Bermeo och Grenika. Här håller man för andra gången ett möte om "Turism, miljö och hälsa", vid det första mötet för två år sedan inbjöds jag att presentera det arbet vi genomfört i Borås under förra mandatperioden (och som jag hoppas de fortsätter med nu). Inför den andra konferensen ombads jag att komma tillbaka och bygga vidare på mitt tidigare företdrag och efter som vi inte har någon riksdag så accepterade jag. Från besöket tar jag med mig två intryck.

Borås arbete väcker intresse och i viss mån beundran

När man presenterar det som ett stort antal Boråsare har lyckats genomföra när det gäller att skapa en ny självbild, utveckla stadens erbjudanden och locka besökare så våcker det bara beundran. Vi kan naturligtvis peka på en mängd ensilda händelser men framförallt så handlar det om samverkan. Borås arena, Walking to Borås, Eurotrial etc allt har varit goda initiativ men när vi tittar tillbaka på denna tiden så tror jag vi kmmer att säga att en bit in på det 21:a århundradet beslöt Borås sig för att sluta att vara ett offer och istället styra sitt öde. Detta försöker jag presentera för baskerna som en strategi och de vill verkligen följa vårt exempel. Om de lyckas får vi se.

Separatismen i Baskien

Om man för ett antal år sedan nämnde Baskien för mig så var min nturliga rektion att tänka terrorism och separatism. Det har funnits, och finns i viss mån än, fog för den bilden. Baskien har en lång och stolt tradition och har en stark känsla av gemensamhet med sina franska baskiska vänner. Det som dock blir tydligt när man talar med bskiska politiker är att idag är självständighesfrågan underordnad för alla utom de mest extrema. Gemon medlemsskapet i EU kan baskien på åda sidor gränser agera så att man uppnår i stort sett allt man önskar, och detta utan att lämna Frankrike eller Spanien. Här visar EU verkligen sin förmåga att skapa goda förutsättningar för fred, samarbete och möten människor emellan. 

Ulrik Nilsson (M)

Riksdagsledamor och boråsare 

I dagen Borås Tidning har jag en deattartikel om det stulna valet i Vitryssland.Artikeln skevs för någon vecka sedan så vissa av mina onskemål har uppfyllts. Bifoga en länk till artikeln.

http://www.bt.se/debatt/glom-inte-bort-vitryssland(2289415).gm

Ulrik Nilsson (M)

I torsdags och fredags hade jag förmånen att åka till UfM's (Union för Medelhavet - ett samarbetsprojekt mellan EU och medelhavsländerna; nord-syd dialog i närområdet) kommitté för Ekonomi, finanser med mera i Luxemburg. Temat var mycket inriktat mot frågan om bildandet av en ny investeringsbank för medelhavets södra och östra strandstater. Själva förslaget skulle utarbetas av parlamentariker från Tunisien och Italien, tunisierna kom av förklarliga skäl inte så själva sakfrågan får avvakta till plenarsessionen i Rom i mars. Det var dock några intressanta seminarier om islamiska finanser.

Det finns ett stort antal fonder som har specialiserat sig på att placera islamiska tillgångar och som av det skölet har ansökt om och blivit sharia-certifierade. Fonder baserade i London och Paris har vänt sig framför allt till muslimer i Frankrike respektive UK, meddans ´det är så att de Luxemburgbaserade fonderna har inriktat sig mot den internationella marknaden. Några fakta om dessa fonder:

• Världsmarknad: ca 1 000 miljarder USD
• Bedöms öka ca 25% per år under de kommande 10 åren
• Sharia-godkända fonder får inte investera i alkohol, fläskkött, tobak, vapen konventionella finansiella institutioner, korta affärer, derivat
• Marknaden domineras idag av stora och välkända fondföretag (Allianz, BNP Paribas, JPMorgan osv.)
• Marknaden för islamiska finanser har påverkats väldigt lite om något av finanskrisen, under frågestunden nämndes det även från någon deltagare att den islamiska var ett skydd för finanskriser
• Hittills har det inte funnits någon efterfrågan på CSR eller motsvarande inom den islamiska finanssektorn. Kan vara på gång, det syns svaga tecken

Jag ställde frågan vid frågestunden om hur de islamiska fonderna investerades, av presentationen framgick bara var de inte fick placeras. Svaret som gav efter lite diskussion och pussel från olika inlägg blev att de investeras brett men huvudsakligen i fastigheter, tillgångar (exv flygplan) och infrastruktur i västländerna. På min följdfråga om industri- och servicesektorerna svarades det att man sett ett visst ökat intresse för investeringar i skolor och hälsovård.

I samband med diskussionen efter ett föredrag från Luxemburgs finansminister Jeannot Krecké framkom att till exempel man i Algeriet kräver 51% inhemskt ägande av alla investeringar som genomförs i landet. Ett företag som vill investera i en produktionsanläggning kan då komma i problemet att man får betala hela biten men riskerar att inte kouun kontrollera egendomen.

Eftersom handel är en bra väg till samarbete och en grund för demokratisk utveckling (ett utförligt resonemang krin detta finns i den artikel som varit införd i BT och som bifogas sist i inlägget) så kan denna situation resa ett antal svåra frågor.

Det är uppenbart att den islamiska finansmarknaden är likvid och omfattande liksom även att europeiska banker snabbt har varit ute för marknadsandelar. Ränteförbundet gör att pengarna inte kan investeras i nya företag därför att då krävs helägande, man kan nämligen bara ta ut värdestegringar och då krävs kontroll. Det leder till att fonderna investerar i ”säkra” västerländska tillgångar. Skulle en större del av de islamiska tillgångarna kunna kanaliseras till investeringar i industri eller lokal infrastruktur så hade tillväxten gynnats, men nuvarande system gör det uppenbarligen midre lönsamt eller säkert. 

Eftersom handel kommer att kräva dels stora investeringar i kommunikationer (vägar, järnvägar och hamnar) och dels och dels att gränser öppar och regler harmonieras så finns stora utmaningar i framtiden i denan regionen. Den inledda utvecklingen bör leda till förändringar i ekonomisk system så att fler kan vara med och bidra samt till att de juridiska systeme förändras.

Ulrik Nilsson (M)

Riksadgsledamot

Artikel till BT:

Vår öppenhet förbättrar Tunisiens chanser

Det hände mycket i Tunisien för närvarande. Den folkliga revolt som pågått sedan strax före jul ger landet helt nya möjligheter och måste ses som något mycket positivt. Alla vänner av en god utveckling för alla länder måste helhjärtat ställa upp för Tunisien och vara beredda att medverka i och till landets fortsatta utveckling.

I en artikel i BT den 20 januariskriver Jan-Erik Gustafsson, ordförande för Nej till EU, under rubriken ”EU är medskyldigt till det tunisiska folkets umbäranden”. Med anledning av den artikeln vill ja ta upp några aspekter på utvecklingen.

Läser man statistik – till exempel UNDPs Human Development report – går det inte att komma ifrån att ekonomiskt välstånd ofta (alltid?) är kopplat till demokrati och marknadsekonomi. Sett ur ett principiellt perspektiv går det lätt att förstå. Planekonomi, liksom diktatoriska styrelseskick, bygger på att order utgår från ”toppen” och verkställs nedåt i hierarkin samt att information vidareförs uppåt. Den som styr kan bara göra det via sitt informationsövertag och via en kontroll makt. I det gamla Sovjet hette kontrollmakterna KGB (för politik) och Gosplan (för planekonomin), och på samma sätt har den avsatta regimen i Tunisien styrt via att kontrollera polis och militär. I en marknadsekonomi och i en demokrati så bygger systemet på att enskilda agerar efter bästa förmåga på den information man har förhanden och tillsammans skapas då ökade resurser. Detta innebär att såväl beslut som information förmedlas uppåt, nedåt och sidledes. Ett nätverk för samverkan skapas.

Traditionell klokskap har varit att vill man få välstånd så måste man sträva mot demokrati och därefter mot marknadsekonomi. Ett uttalat mål med en stor del av det svenska biståndet är därför att främja demokrati. I dagsläget kan man konstatera att exempelvis Kina har valt en annan väg, nämligen att öppna för marknadsekonomi under fortsatt styre från kommunistpartiet, en politik som lett till att UNDPs development index ökat från 0,368 till 0,663 mellan 1980 och 2010. Som jämförelse kan vi notera att Norge har högst UDI på 0,938 för 2010 och Sverige (plats 9) har 0,885.  

För Tunisiens del – vars nu avsatta ledning valt en likartad strategi som Kina – har human development index gått från 0,436 till 0,683 på samma period. Innan vi helt fördömer detta valet skall vi ställa oss två frågor dels om det är bättre att svälta i en demokrati än att äta sig mätt i en diktatur – en mer retorisk fråga och omöjlig att besvara – och dels om det är möjligt att parallellt bibehålla diktatur samtidigt som man har en marknadsekonomi.

Jag nöjer mig med den senare frågan. Som sagt ovan bygger marknadsekonomin på samma typ av nätverk som demokratin. När ett italienskt textilföretag lägger produktion i Tunisien (Tunisien är EUs näst största exportör av teko-produkter) så kommer det nog oundvikligt att bli så att några i produktionen måste träffa beställarna för att lösa problem, precis den typ av nätverk som krävs. Det är inte heller otroligt att detta leder till att några tunisier får kontakter utanför Tunisien och då kan knyta an till andra exempel. På samma sätt tror jag att vår (västvärldens) turism till Spanien, Portugal och Grekland under 1970-talet medverkade till att de länderna gick från diktatur till demokrati. En förhoppning kan vara att även Kina står på tur.

Jan-Erik Gustafsson kan därför ha rätt i så motto att EU inte har bojkottat handel med Tunisien och inte heller infört några sanktioner baserat på att landet inte varit en demokrati. Jag tror dock, som framgår av resonemanget ovan, att EU genom att handla med Tunisien har bidragit med idéer och inspiration till det som nu sker. I dagsläget gäller då en annan viktig utmaning, hur skall EU kunna medverka till en positiv utveckling av demokratin i Tunisien samtidigt som ekonomin fortsätter att utvecklas starkt. Jag tror att den dialog som initierats via EUs höga representant och de kontakter på politisk nivå som finns kan användas till handfasta råd. Samtidigt är det också viktigt att handeln fortsätter så att inte Tunisien får en svag ekonomi när omställningen pågår, därför anser jag det tveksamt att nu peka på EU som syndabock. EU behövs för Tunisiens framtid.