I lördags firade Västergötlands idrottsförbund sitt hundraårs jubileum i Vara. Inför firandet tänkte jag lite på vad idrott betyder för mig.

Det första man kommer att tänka på är deltagande. Jag har aldrig varit någon ens medelgod atlet, så deltagandet blev det inte så mycket med. Naturligtvis var det så att jag lite kände att jag inte kom till min rätt, samtidigt som andra tyckte att det är naturligt att jag inte togs ut till laget. Det är lätt att i efterhand försöka beskriva det som utfrysning, mobbing eller liknande men jag tror i grunden det är fel. Jag var helt enkelt på en arena där mina färdigheter inte räckte till och de som platsade tänkte nog inte på att hålla mig utanför utan agerade för sitt lags bästa. Konsekvensen blev visserligen att jag inte kom in, men det var inget ont uppsåt. Kommen så långt i mitt funderande så slår det mig att detta är väl precis det som händer våra invandrare i många situationer, man vill vara med och man gör sitt bästa men väljs bort i jämförelse med andra. går det att finna vägar som släpper in alla i idrotten utan att man behöver känna sig lite utanför så borde vi också finna det för våra invandrare.

Min andra reflektion är idrotten som gemensam referensram. För 100 år sedan kunde man tala om bibel citat eller kyrkliga angelägenheter och de flesta förstod hänvisningarna. Många av våra vardagliga talesätt kommer exempelvis från bibeln. I dag går inte det för det är en värld som inte är bekant för alla. Säger jag däremot att "du står offside" så förstår alla uttrycket. En annan effekt med idrott som referensram är att det finns en arena i många sammanhang där vi kan mötas och diskutera prestigelöst. Det är ok att vara duktigt osams om vilket lag som är bäst och samtidigt vara sams i annat.

Den tredje funktionen är idrott som evenemang/händelser. Ser vi på "På spåret" när de frågar om årtal så löses det ofta när vi kommer till en idrottshändelse. Jag minns till exempel fortfarande precis var jag var när Gunnar Larsson tog OS-guld med en marginal av 2/1000 av en sekund, eller hur vi stod i biblioteket i skolan och lät dagen bli förstörd för att Stenmark föll i andra åket. Idrotten har fått en roll som mer eller mindre gemensam rit.

Jag inser att mina tre kopplingar till idrotten kan uppfattas som väldigt analytiska och att jag missar mycket av den mänskliga värme och kontakt som deltagandet ger och det utbyte det många får av sitt idrottande eller sitt lag. Men jag måste konstatera att även om jag aldrig varit den där atleten så spelar idrott en roll, och därför var det inte svårt för mig att stämma in i hyllningskören i Vara.

Lennart Andreasson har i någon artikel behandlat ackumulatortanken, han har då hänvisat till att jag vill vara lyssnande och att jag inte lyssnat på honom när det gäller ackumulatorn. Jag tror att bakom Lennarts skrivande ligger en avgörande skillnad i våra respektive hållningar till vårt förtroendeuppdrag. För egen del är jag fostrad i en anda av öppen debatt där varje person, med nöje, lyssnar till alla argument och efter det värderar sin egen åsikt. Sin åsikt skall man därefter motivera utifrån de fakta man fått och den bedömning man gjort. I Lennarts värld tycks det vara så att man har en åsikt och den för man fram, och därefter bör alla följa den uppfattningen, gör man inte det så lyssnar man inte.

I fallet med ackumulatorn har jag hört Lennarts argumentering, jag vet att han anser att den blir för stor och stör de närboende på Norrby allt för mycket. Jag har också hört när Lennart i fullmäktige föreslog att man skulle ersätta tanken med två som var en 8-del så stora (!). Vidare har jag lyssnat på andra. Min uppfattning är att ackumulatorn är en så viktig miljöåtgärd för Borås att den bör genomföras, att den bör ges så goda tekniska villkor som möjligt och slutligen tror jag inte att den kommer att uppfattas så störande som vad Lennart tror. Därför är jag för ackumulatorn vid Ryaverket.

Jag har lyssnat och jag har tagit en åsikt, en åsikt som jag står för och är redo att argumentera för. I ett demokratiskt samhälle kan två olika personer komma till två olika slutsatser, det är vad Lennart och jag gjort i detta fallet. Det har funnits system där olika åsikter inte tillåtits och då kan naturligtvis den som har makten säga "varför säger du så -. har du inte lyssnat?". Jag tror inte på de systemen.

Jag har fått ett antal frågor om min inställning till torsk, med anledning av BTs artikel häromdagen. Jag vill därför något kommentera frågan.

Ställd inför frågan från BT vad jag tycker om torsk blir min första spontana kommentar "det är en utmärkt god fisk som tyvärr håller på att ta slut". Med andra ord så delar jag definitivt dina farhågor vad det gäller torskbeståndet i Västerhavet. Att torsken fiskade s ut i New Foundland för ca 15 år sedan påverkade då inte någons inställning till att köpa torsk men är likväl en varningssignal till alla fiskentusiaster.

Ser man då på frågan hur vi skall hantera torsken, så måste varje människa som tror på det demokratiska styressättet utgå från att berörda myndigheter, i all synnerhet som fisket är starkt reglerat, gör bedömningar av vad naturen tål i fråga om fiske. Min bedömning är att det endast kan tillåtas mycket små kvoter för en följd av år. Då kommer lagligt fiskad torsk att bli såpass dyr att den knappast finns ens som ett alternativ för Borås serveringar. Ett förbud för torsk för dock med sig några frågeställningar som kräver lite mer tankeverksamhet: 1) Hur är det med torsk från andra vatten än Västerhavet (och möjligen New Foundland) och 2) Hur skall vi hantera den torsk som odlas (försök pågår och viss odlad torsk finns nu på marknaden). Skall förbudet gälla även den sortens torsk?

Jag tror att det effektivaste sättet är att ha strikta och små kvoter som kontrolleras så att inget illegalt fiske kan ske. Den torsk som då fångas blir så dyr att det knappast blir aktuellt. Samtidigt måste forskning och utveckling fortsätta med målet att hitta former för odling av vitfisk och då kanske vi igen kan äta den goda och nyttiga torsken. Införandet av ett förbud riskerar för mig att bli ett kraftfullt slag i luften.

Jag har varit urusel på att skriva på bloggen, men en förhoppning är att jag skall kunna förbättra mig.  Som den kunnige läsaren ser har jag nu blivit lite ringrostig så min artikel om torsk tycks ha förökat sig - synd att det inte var torsken.

Det har gått ett tag sedan jag bloggade senast, det beror på att jag fick ett meddelande som sa att jag inte fick blogga på grund av byte av server. Nu har jag dock fått instruktioner som gör att jag kan fortsätta mitt bloggande.

Förra veckan hade vi kommunstyrelse där vi fastställde förslag till budget för Borås. Det går bra för Borås och ekonomin är såpass stark att vi i majoriteten vågade oss på att lägga ut hela den summa som skatteinkomsterna räknas upp med i ökade ramar till de olika verksamheterna. Tillväxten i Borås har varit så stor under det senaste året så kommunens intäkter ökade med drygt 5%. Budgeten bord därför vara relativt oproblematisk.

Av större intresse är kanske att vi också samtidigt med budgeten identifierade tre centrala framtidsfrågor för Borås där vi vill lägga tonvikten i det politiska arbetet under kommande år

1) Skola, för att ge alla ungdomar en god chans i livet är skolan av avgörande betydelse. Misslyckas vi där riskerar vi ett framtida utanförskap för ungdomar och för invandrare som inte känner landet och språket.
2) Borås roll i det globaliserade samhället, där den första stora utmaningen blir att öppna Borås mot den västsvenska marknaden. Vi måste samarbeta med vår grannar i kommunerna runt omkring även på kommunalt plan. I praktiken finns det nog ingen arbetsplats i staden där det inte finns någon som pendlar från Göteborg eller det finns nog ingen gata där inte någon dagligen åker till jobb 7 mil bort. Inser vi inte att vår utveckling är knuten till en större arbetsmarknads- och levnadsregion missar vi många tillfällen till spännande utveckling.
3) Klimatfrågan gör sig dagligen påmind i debatten men framförallt i de verkliga händelserna. Vi måste nu på allvar agera och skapa infrastruktur som möjliggör en avveckling av fossila bränslen, och vi måste på allvar fundera på vad vi kan göra även om vi inte själva kan rädda världen.

Om detta är vårt program så blir man lite betryckt när man märker att oppositionen (s) och (v) helt undviker att prata idéer utan deras enda budgetfrågor är att plussa på lite pengar här och där i budgeten. Det skiljer ungefär en procent i ramar mellan förslagen och det procenten har oppositionen tagit genom att minska resultatet och därmed marginalerna om något skulle hända. Jag förstår att de gärna vill lova mer, men ur mitt perspektiv vore det oförsiktigt att inte ha marginaler så vi kan stå för budgeten.

Ett udda inslag i budgeten är att både (s) och (v) vill ställa sig vid sidan om en av de mest centrala åtgärderna för att aktivt arbeta med klimatfrågan, bygget av en ackumulatortank vid Ryaverket. Båda säger sig vara för men inte just där det föreslås - en plats som av de tillgängliga nationella experterna har ansetts som den mest optimala i Borås. För oss i majoriteten är klimatfrågan så viktig att vi vågar bygga en ackumulator på den plats som ger bäst resultat ekonomiskt och miljömässigt.

I slutet av november tar kommunfullmäktige budgeten, då får vi se om (s) och (v) i debatten presenterar några nya idéer eller om man inte vill något.

En förutsättning för de allra flesta som vill lära sig något är att det sker i en trygg och rofylld atmosfär. Det finns säkert exempel på människor som lär sig lika bra i stökiga och larmande situationer, men för de allra flesta är det bättre med ordnade förhållanden. Den debatt som har varit om ordning i skolan måste ses i det perspektivet, vi kan aldrig tillåta att någon grupp eller några elever ges rätten att förstöra undervisningen för alla andra i klassen. Den som medvetet förstör för andra genom att störa ordningen måste dels få reda på detta och dels måste man på något sätt få, i vart fall inför sig själv och sina närmaste, tvingas ta ansvar för sitt handlande.

Det är inte så att det är de mest studiemotiverade som drabbas hårdast om det är stökigt i klassrummen, även om det kanske är de som uttalar sig till förmån för ordning i skolan. Vi plugghästar (se blogg om Elfsborg) klarar oss alltid, i stället är det de som har lite mer svårt för sig som drabbas. Jag har sedan jag tillträdde varit väldigt tydlig med att vi har ett ansvar att se till att alla elever ges goda förutsättningar framåt, och att ett sämre studieresultat kan leda till ett framtida utanförskap.

Frågan om att få ordning i skolan blir därför i högsta grad ett solidaritetsprojekt med de som har sämre förutsättningar. Vi måste prova varje möjlighet att ge bra förhållanden i skolan, i det sammanhanget skall omdömet ses. Eleverna måste veta vad de medverkar till genom att tillåta sig en dålig miljö i skolan.

Författaren Kaj Pollack skriver på ett ställe "Varje människa försöker i varje situation göra sitt bästa", den som inte vill göra sitt bästa i studierna utan snarare försöker så bra som möjligt förstöra för andra måste få veta det och måste får veta att det är oacceptabelt.

I söndags hände två saker som väckte mina tankar, den ena förmodligen relativt alldaglig för de flesta, den andra djup tragisk.

Låt mig börja med den alldagliga. I radioprogrammet "Go Morron Världen" hörde jag en krönikör som pratade om självförtroende och äkta självförtroende.  Tesen var den att antingen kan man agera utåt så att man ser ut att ha självförtroende genom en attityd av att "så här är det bara" eller så kan säkerheten komma inifrån. Om man är trygg i sig själv så välkomnar man invändningar och argumenterar för sin åsikt utifrån vad samtalspartnern tycker. Har man inte den tryggheten plägar man försöka att allt mer högljutt köra över den man talar med.

Bättre kan bra eller dålig politisk debatt inte beskrivas. I de bästa fallen så samtalar pålästa och genomtänkta personer med varandra varvid antingen förslaget förändras (man tar intryck av varandra) eller i vart fall leder till att man förstår varandras åsikter. Förstår man åsikten så växer också respekten. Min förhoppning är att inslaget av "äkta självförtroende" skall öka i Borås politiken och att vi ledande politiker skall sakligt analysera invändningar och sakligt argumentera för våra förslag.

Faller jag tillbaka till att istadigt och utan argumentation hävda en bestämd åsikt så hoppas jag någon påminner mig om det jag skrev ovan.

Det andra som hände var den tragiska dödsolyckan på Rv 40 vid Hultamotet. Jag valde när jag hörde det att ta ett initiativ till ett uttalande som innebär att Borås Stad inte kan acceptera att vi har en väg genom staden som uppfattas som trafikosäker. När vi i enlighet tagit det uttalandet har jag följt debatten på diverse bloggar och jag kan bara hålla med alla de som uttalar ungefär "var det tvunget att någon dog för att de skulle reagera". Nej det borde det inte varit, men försvaret från min sida får väl bli att det är bättre att göra något nu än att inte göra något alls. Sen får andra reda ut exakt vad som orsakade olyckan, min poäng är att staden måste kräva en så säker och bra väg som möjligt.

I fredags var jag på en invigning av en fantastisk anläggning i Sparsör. Det lokala företaget PO Medica AB presenterade då sin stora satsning på en utbildningsanläggning för neuro kirurgi med flera kirurgiska specialiteter. Företaget som har ungefär 10 anställda har hittills verkat i lika många år och saluför olika medicinsk tekniska produkter.

Nu har man i sina lokaler i Sparsör, med hjälp av lokala arkitekter och byggnadsfirmor byggt en mycket avancerad föreläsningssal (för ca 30 personer), fina serverings- och avkopplingslokaler och, framför allt, en lokal där en kirurg kan dels via teknik kan visa operationstekniker för andra kirurger som även de kan operera själva. enna del av anläggningen är unik i Europa.

När man ser det driv och det engagemang som PO Medicas ägare och VD, Per Olander, lägger i dagen för sitt företag så är det dels lätt att se att här finns samma utvecklingsdriv som tidigare skapat flera lyckosamma företag och dels kan man inte komma ifrån frågan - Vad är det som gör att vissa vill och vågar samtidigt som jag är feg? Det är denna typ av entreprenörer vi bör se upp till för det är dessa som ger den tillväxt och utveckling vi alla önskar.

För mig finns bara en förhoppning avslutningsvis - att PO Medicas satsning skall lyckas.