Borås stad har uttalat en ambition att bli en stad fri från fossila bränslen, den ambitionen innebär en utmaning på många olika plan. Allt ifrån att i det dagliga välja bort bilen för cykeln eller att växla ut bensin och diesel till förnyelsebara drivmedel. Alla kan göra något i sin vardag, men ingen kan själ lyckas med det hela.

I ett längre perspektiv så kan det handla om att ge fossilfria alternativ en ökad konkurrenskraft, och då måste staden vara med och utveckla system för att försörja staden med sådana  bränslen. Att ansluta en fastighet som värms upp med olja eller el till fjärrvärme innebär att mängden fossil energi minskar. Det är därför som Borås idag investerar pengar i till exempel en fjärrvärmeledning till Dalsjöfors. Den kanske inte lönar sig på kort sikt men i det långa loppet är det en bra investering som också är bra för miljön.

När Ryaverket skall förnyas, eller upprustas för att klara framtiden, så är det ett ställningstagande som påverkar fossil-strategin under åtskilliga år framåt. Vi kan bygga en förbränningsanläggning (en panna), ett kraftvärmeverk som ger både el och värme eller någon form av kombinat där man får el, värme och något annat biobränsle. Eftersom den största "boven" i dagens energibalans för Borås är elen som importeras till Borås (och som ju till stor del kommer från fossila källor) är kombinattanken intressant. Det ger dels tillgång till mer biobränsle och dels ett större värmeunderlag som innebär en ökad elproduktion.

Projektet Energikombinat 2013 handlar om att med öppenhet och nytänkande granska vilka möjligheter det finns för en långsiktigt ekologisk och ekonomiskt bärkraftig ersättare till Ryaverket. Nu har vi börjat — lyckas vi gör vi något gott för kommande Boråsare.

I veckan hade vi Kommunfullmäktige. En lång debatt ägnades åt att än en gång upprepa argumenten kring ackumulatortanken. Den här gången skulle beslut tas om detaljplanen för den plats som föreslår för tanken. Egentligen är ärendet enkelt antingen så tycker man det är en bra plats och då röstar man ja eller så tycker man platsen är dålig och då röstar man nej. Sedan är det naturligtvis så att inget är riktigt så enkelt utan debatten kom att handla om huruvida andra platser var undersökta för tanken och om de inte var de så varför gjorde man inte det.

Jag tänker inte egentligen diskutera tanken här - det har vi gjort, utan snarare reflektera över den politiska metoden. Vi ställer upp i val för att det är något vi vill, och utgångspunkten måste vara att vi genomför det vi fått mandat för. För majoriteten är det enkelt, värre är det för oppositionen. Skall man driva sina frågor, opponera eller försöka förstöra beslutsprocessen. Jag säger inte att oppositionen i Borås valt det senare men det börjar bli lite märkligt. Man hör de säga vi vill ha tanken - men inte där. Då borde man röstat ja till investeringen och nej till detaljplanen och låtit majoriteten ta ansvaret för sina beslut, så gjorde man inte troligen av rädsla för att framstå som att man inte vill miljöns bästa. Strategin tycks snarare ha gått ut på att ändra det beslut som majoriteten ville ta så att det blev sämre ur majoritetens synvinkel och bättre ur oppositionen. På liknande sätt har vi den senaste veckan fått höra att man inte var emot Pinocchio men emot platsen. Stå för ställningstagandena och respektera den politiska processen kära opposition.

Oppositionen har privilegiet att förhålla sig till majoritetens förslag, men bör använda det privilegit under ansvar. Även oppositionen bör presentera en sammanhållande politik och därmed visa att man har en tanke.

Under Folknykterhetens vecka blev jag inbjuden att hålla en appell. Det är ett uppdrag som naturligtvis intresserar en nykterist sedan 45 år tillbaka, och vars engagemang (det som gav min politiska bana) inleddes som ung UNF:are i mitten av 1970-talet. Jag började dock att reflektera lite över vad appellen skulle innehålla, det skall ju vara en kraftfull uppmaning till någon aktion.

Skall jag behöva kraftfullt uppmana någon att göra något så måste det innebära att jag vill ha en aktion som avviker från det normala, och därmed säger jag indirekt att det normala är att dricka alkohol och det avvikande att säga nej. Där tror jag pudelns kärna ligger, vi utgår alltid i Sverige från en norm och allt som inte stämmer med normen måste förklaras och motiveras. Tror jag på gud och normen är ateism, så kan jag inte räkna med respekt för min åsikt utan jag måste motivera åsikten, är jag vegetarian så förväntas jag tala om varför, tycker jag inte om fotboll så måste det beskrivas. När då Nykterhetsrörelsen gör sin stora kampanj för att minska alkoholbruket så innebär det att normen bekräftas - För att inte drick så krävs appeller!

Låt oss istället ta en annan utgångspunkt för samlivet. Låt oss säga att vuxna människor bör väl få inrätta sitt liv efter sina egna önskemål så länge det inte inkräktar på någon annans möjligheter och låt oss respektera det, även om vi inte alltid förstår varför eller vet varför. Just detta att vi för att respektera en annan måste förstå innebär faktiskt att vi sätter oss själva före andra och vi gör oss till norm.

Det blir därmed logiskt att vi kan agera avvaktande mot invandrare vi inte förstår, eller avvisande mot skulpturer vi inte gillar. Min sammanfattning av Folknykterhetens vecka, och det den gav mig detta året, blir därför låt oss acceptera medmänniskor som de är och låt oss respektera allas livsval.

Att inte dricka alkohol är för mig ett livsval och det kan aldrig ändras av andras livsval, därför vill jag bli respekterar - utan argument - för mitt val.