Så har då UEFA meddelat sin ställning gällande Harald Nyborg och Max på Borås arena under U21 EM. UEFA kräver att alla affärer i arenan är stängda under hela matchdagarna. I media har denna frågan framställts som en strid mellan McDonalds och Max. Det är inte grundproblemet.

Den centrala frågan är om det svenska systemet med ideella klubbar som driver idrottet skall accepteras inom fotbollen i fortsättningen. Låt mig ta Borås arena som exempel. Jag är relativt säker på att arena bygget betytt en del för Elfsborgs framgångar. Arenan hade inte kunnat byggas enbart av Elfsborg utan det var nödvändigt att Borås stad medverkade på något sätt. Arenan skall då prioriteras mot övriga investeringar i staden och då var en (bra) lösning att ha kommersiella lokaler. Max och Harald Nyborg blev då hyresgäster i bottenvåningen av Ålgårdsläktaren (som ägs av Industribyggnader i Borås AB). Arenan kunde då komma till i fruktrikt samarbete mellan klubben (Elfsborg), Borås stad och näringslivet och på så sätt kan även en, i europeiska jämförelser, liten stad som Borås fixa en modern arena och stödja ett framgångsrikt fotbollslag.

Frågan är nu om Svenska Fotbollsförbundet ställer upp oh försvarar den möjligheten eller om UEFA skall tillåtas att driva utvecklingen mot "komersiella" storklubbar som har resurser att bygga arenor utan hjälp från näringsliv och kommuner, eller möjligen mot kommuner som har pengar nog för att bygga helt kommunala arenor.

När vi sökte om U21 gjorde vi övervägandet och sa att det vore kul att ha en stor fotbollsfest i Borås, vi sökte och utgick ifrån att Svenska Fotbollsförbundet förstod behovet av samverkan. Nu verkar det mest som att man transporterar UEFAs ställningstaganden och att vi därmed går miste om festen. Tvärr! Jag tycker fortfarande det var rätt att söka och att visa på att det hade blivit en bra fotbollsturnering i Borås, men inför UEFAs ställningstagande är risken stor att Borås fotbollsälskare blir förlorare.

Nationaldagen den 6 juni var jag i Ljushult och talade. För mig är firandet av vår nationaldag viktigt, både för det som har varit, det som är men kanske framförallt för att uppmärksamma det som Sverige kan vara. Den 6 juni 1523 valdes Gustav Vasa till kung - en händelse som naturligtvis varit viktig för vår identitet. Gustav Vasas kanske viktigaste insats var att vi genom reformationen började använda svenskan i kyrkorna och därmed blev det vardagliga språket och det formella (maktens) språk ett och samma. Den 6 juni 1809 antogs den regeringsform som avskaffade det Gustavianska enväldet (efter det att Gustav IV Adolf avsatts), och den 6 juni 1974 antogs vår nuvarande regeringsform.

Den 6 juni står därför för såväl identitet som för demokratiska reformer och därmed för demokratin.

Vad kan det då läggas till, ja kanske framförallt en öppenhet mot varandra och därmed en öppenhet för det som är annorlunda. Jag har tidigare (den 23 mars) bloggat om mina upplevelser i bastun, och det som jag upplevde där är för mig nyckeln till förståelse. Kan jag acceptera det som är på ett annat sätt utan tro att det hotar mig så kommer det att vara lättare att samexistera och därmed att lära från varandra. Det gäller människor (bastun), men även mellan grupper och länder.

På samma sätt som Gustav Vasa, 1809 års män och riksdagen 1974 har tagit steg som vi nu minns, så kan vi genom att visa öppenhet idag ta steg för att utveckla Sverige som vi kan fira i framtiden.

När jag säger att jag är stolt över Svergie så är det ett uttryck för att jag känner mig så hemma här att jag önska alla som vill samma känsla, oberoende av ursprung och seder.

Borås stad har uttalat en ambition att bli en stad fri från fossila bränslen, den ambitionen innebär en utmaning på många olika plan. Allt ifrån att i det dagliga välja bort bilen för cykeln eller att växla ut bensin och diesel till förnyelsebara drivmedel. Alla kan göra något i sin vardag, men ingen kan själ lyckas med det hela.

I ett längre perspektiv så kan det handla om att ge fossilfria alternativ en ökad konkurrenskraft, och då måste staden vara med och utveckla system för att försörja staden med sådana  bränslen. Att ansluta en fastighet som värms upp med olja eller el till fjärrvärme innebär att mängden fossil energi minskar. Det är därför som Borås idag investerar pengar i till exempel en fjärrvärmeledning till Dalsjöfors. Den kanske inte lönar sig på kort sikt men i det långa loppet är det en bra investering som också är bra för miljön.

När Ryaverket skall förnyas, eller upprustas för att klara framtiden, så är det ett ställningstagande som påverkar fossil-strategin under åtskilliga år framåt. Vi kan bygga en förbränningsanläggning (en panna), ett kraftvärmeverk som ger både el och värme eller någon form av kombinat där man får el, värme och något annat biobränsle. Eftersom den största "boven" i dagens energibalans för Borås är elen som importeras till Borås (och som ju till stor del kommer från fossila källor) är kombinattanken intressant. Det ger dels tillgång till mer biobränsle och dels ett större värmeunderlag som innebär en ökad elproduktion.

Projektet Energikombinat 2013 handlar om att med öppenhet och nytänkande granska vilka möjligheter det finns för en långsiktigt ekologisk och ekonomiskt bärkraftig ersättare till Ryaverket. Nu har vi börjat — lyckas vi gör vi något gott för kommande Boråsare.

I veckan hade vi Kommunfullmäktige. En lång debatt ägnades åt att än en gång upprepa argumenten kring ackumulatortanken. Den här gången skulle beslut tas om detaljplanen för den plats som föreslår för tanken. Egentligen är ärendet enkelt antingen så tycker man det är en bra plats och då röstar man ja eller så tycker man platsen är dålig och då röstar man nej. Sedan är det naturligtvis så att inget är riktigt så enkelt utan debatten kom att handla om huruvida andra platser var undersökta för tanken och om de inte var de så varför gjorde man inte det.

Jag tänker inte egentligen diskutera tanken här - det har vi gjort, utan snarare reflektera över den politiska metoden. Vi ställer upp i val för att det är något vi vill, och utgångspunkten måste vara att vi genomför det vi fått mandat för. För majoriteten är det enkelt, värre är det för oppositionen. Skall man driva sina frågor, opponera eller försöka förstöra beslutsprocessen. Jag säger inte att oppositionen i Borås valt det senare men det börjar bli lite märkligt. Man hör de säga vi vill ha tanken - men inte där. Då borde man röstat ja till investeringen och nej till detaljplanen och låtit majoriteten ta ansvaret för sina beslut, så gjorde man inte troligen av rädsla för att framstå som att man inte vill miljöns bästa. Strategin tycks snarare ha gått ut på att ändra det beslut som majoriteten ville ta så att det blev sämre ur majoritetens synvinkel och bättre ur oppositionen. På liknande sätt har vi den senaste veckan fått höra att man inte var emot Pinocchio men emot platsen. Stå för ställningstagandena och respektera den politiska processen kära opposition.

Oppositionen har privilegiet att förhålla sig till majoritetens förslag, men bör använda det privilegit under ansvar. Även oppositionen bör presentera en sammanhållande politik och därmed visa att man har en tanke.

Under Folknykterhetens vecka blev jag inbjuden att hålla en appell. Det är ett uppdrag som naturligtvis intresserar en nykterist sedan 45 år tillbaka, och vars engagemang (det som gav min politiska bana) inleddes som ung UNF:are i mitten av 1970-talet. Jag började dock att reflektera lite över vad appellen skulle innehålla, det skall ju vara en kraftfull uppmaning till någon aktion.

Skall jag behöva kraftfullt uppmana någon att göra något så måste det innebära att jag vill ha en aktion som avviker från det normala, och därmed säger jag indirekt att det normala är att dricka alkohol och det avvikande att säga nej. Där tror jag pudelns kärna ligger, vi utgår alltid i Sverige från en norm och allt som inte stämmer med normen måste förklaras och motiveras. Tror jag på gud och normen är ateism, så kan jag inte räkna med respekt för min åsikt utan jag måste motivera åsikten, är jag vegetarian så förväntas jag tala om varför, tycker jag inte om fotboll så måste det beskrivas. När då Nykterhetsrörelsen gör sin stora kampanj för att minska alkoholbruket så innebär det att normen bekräftas - För att inte drick så krävs appeller!

Låt oss istället ta en annan utgångspunkt för samlivet. Låt oss säga att vuxna människor bör väl få inrätta sitt liv efter sina egna önskemål så länge det inte inkräktar på någon annans möjligheter och låt oss respektera det, även om vi inte alltid förstår varför eller vet varför. Just detta att vi för att respektera en annan måste förstå innebär faktiskt att vi sätter oss själva före andra och vi gör oss till norm.

Det blir därmed logiskt att vi kan agera avvaktande mot invandrare vi inte förstår, eller avvisande mot skulpturer vi inte gillar. Min sammanfattning av Folknykterhetens vecka, och det den gav mig detta året, blir därför låt oss acceptera medmänniskor som de är och låt oss respektera allas livsval.

Att inte dricka alkohol är för mig ett livsval och det kan aldrig ändras av andras livsval, därför vill jag bli respekterar - utan argument - för mitt val.

Häromdagen stod det på DNs vänsterkryss att det är brist på hantverkare i hela Europa, detta gäller även i Borås stads historia. Inte så att jag nu akut sökt någon hantverkare, men inför det att Borås Hantverksförening firade sitt hundraårs jubileum för några veckor sedan (där jag skulle säga några ord) så sökte jag efter spår av hantverket i Borås. I böckerna om stadens historia i tre band som gavs ut härom året fanns Hantverksföreningen nämnd två gånger, i inget av fallen som en organisation för människor som utför yrken och bidrar till stadens utveckling utan i båda fallen som benämningen på en lokal!

Jag tror att detta säger något om Borås. Staden har varit byggd på handel och industri och fokus har väldigt mycket varit på relationer utåt, mindre intresse har ägnats åt de funktioner som just gjorde staden till en bra plats att bo på. Genom att flytta till staden fick man nämligen utrymme att specialisera sig på ett yrke eller en uppgift, genom att man kunde anlita yrkesmän för andra uppgifter. Därför har alltid hantverkare varit viktiga i städer, så och i Borås. Bagaren, slaktaren, smeden och skomakaren bidrog säkert till att handeln och tillverkningen kunde utvecklas i Borås - de har dock inte satt sitt avtryck i historieböckerna.

Ser vi mot framtiden så fokuseras allt med ekonomiskt intresse mot just funktioner som handlar om att skapa större områden med sammanhängande arbetsmarknader. Framgångsrika områden behöver ha många människor och möjligheter till en betydande specialisering. Hantverkarnas traditionella funktion blir därför mycket avgörande för hur framtiden skall te sig. Därför bör vi alla Boråsare gratta Hantverkarna till 100 år och hoppas på ytterligare mer än hundra år av framtida lyckosamt arbete.

Ingen har väl undgått att det förs en diskussion om hamburgare, fotboll och U21 EM i fotboll i Borås. Jag tycker att det finns anledning att stanna upp lite inför frågorna och analysera läget.

Inledningsvis så kan situationen beskrivas på ett antal olika plan. Det skulle kunna vara konflik emellan den lokala McDonalds entreprenören och den nationella hamburgerkedjan, men det kan också beskrivas som konflikten mellan den multinationella hamburgerkedjan och det svenska familjeföretaget. Naturligtvis väljer varje aktör den position som de bedömer som mest lämplig för sin marknadsföring, därför väljer Max att beskriva det som en stri mot hamburgerjätten. I det sammanhanget skall det noteras att det lokala McDonalds inte ser något problem med att Max har öppet, och det är väl närmast de lokala restaurangerna som har något att vinna på att Max stänger. Hamburger hungrande boråsare måste ju äta på McDonalds. Lokalt finns alltså en praktisk lösning.

En svårare konflikt kan jag dock spåra i synen på idrott. UEFA väljer uppenbarligen den rent kommersiella, fotboll är stora pengar och man säljer turneringar till huvudsponsorer för åtskilliga miljoner (antar jag). I det sammanhanget kan man möjligen förstå att det är svårt med undantag från reglerna. Samtidigt bör man komma ihåg att om den ideella idrotten skall överleva så är det nödvändigt att finna lokala lösningar på finansieringen av arenor etc och då blir exempelvis lokala sponsorer eller hyresgäster viktiga. Här tror jag att svenska Fotbollsförbundet har en mission att fylla, att beskriva betydelsen av lokal förankring för fotbollen.

En annan liten reflektion är, vad hade hänt om det vore McDonalds som var etablerade i arenan och Max som hade haft en restaurang utanför på parkeringsplatsen och därmed mer synlig framför arenan. Hade "a clean arena" då också omfattat parkeringen, och hade man då varit tvungen att förbjuda andra bilar än de av det bilmärke som sponsrar U21 att parkera utanför?

Nåväl, situationen är inte enkel och det pågår något som väl bäst kan beskrivas som "svarte petter". Jag tror dock inte att någon vill beröva boråsarna fotbollsfesten 2009 så jag tror att det kommer att lösas.

För något tag sedan satt jag i badhusets ångbastu och kopplade av, jag njöt av tystnaden och ron. Plötsligt kom fem ytterligare personer in i bastun, personer som var av utländsk härkomst. De började prata högljutt och jag kände mig störd, så störd så att jag bara ville ropa "Håll tyst!", men det kan jag ju inte med - så jag satt och led ...

Efter ett tag började jag fundera. Var det möjligen så att ingen ville den andra illa och att vi bara kom från olika traditioner. Jag (svensk) vill ha det lugnt och skönt under det att andra traditioner värderar samvaron och interagerandet människor emellan mycket mer. Vi hör ofta svenska efterlysa ett samhälle med mer mänskliga kontakter, samtidigt som vi söker tystnaden. Kanske är det så att de som kom in i bastun - i sitt tycke - hjälpte mig ut ur min ensamhet genom att det blev liv. Då blev det inte alls så påträngnde längre, även om jag fortsatt ville koppla av så kunde jag lättare fördra deras "oväsen".

Här någonstans tror jag att den viktiga ingrediensen i integration ligger, att vi strävar efter att förstå varandras avsikter och att vi därmed kan lära oss att respektera varandras kulturer. Vi kan troligen leva sida vid sida i respekt och även successivt förena våra kulturer till en ny norm, men det kräver först kunskap om och respekt till den enskilde människan.

Sen är det naturligtvis så att om en vill ha tyst och en annan vill ha ljud så vinner alltid den som vill ha ljud. Låten dödar tystnaden. Jag kan respektera det men det är klart det vore skönt med en tyst bastu ibland.

För mig blev detta mer än ett bastubad, det blev en handfast lektion i respekt och samexistens. Fler borde bada bastu och reflektera över sina uppfattningar.